VIMMERBY IDROTTSFÖRENING

Gruppspelet var otroligt jämnt, och avgjordes inte förrän i sista omgången då VIF var tvungna att vinna för att ta sig till en semifinal.

Ett VIF som anmält sig i div 3 och div 5 men fick pga sjukdomar, skador och annat dra ur laget ur div 5 och samla ihop återståendet tio friska spelare för spel i div 3. För de som annars lirar i div 5 blev det givetvis en tuff uppgift. Para SM är ju divisionerad efter vilken fotbollskunskap man har mht funktionsnedsättning och fysik man har. Så för Rebecca, Simon och Anton blev debut i en avsevärt högre nivå än de var vana vid, men oj så orädda och framfusiga de var. Skönt för ledarna att se att det funkade. Lagkamraterna såg även de till att lyfta sina kompisar, en härlig syn.

Sista gruppspelsmatchen var spelmässigt jämn med fördel motståndarna, men VIFs kontringar och fina anfallsspel var effektivt. Segerna till VIF och det kändes som att VIF vunnit VM-finalen :-). VIF blev därmed två i gruppen och avancerade till semifinalen

I semifinalen väntade Bagarmossen/Kärrtorp som kanske valt att spela i fel division, där mer än hälften av spelarna lirar i div 1 annars. De vann sin grupp med överlägsna siffror. VIF gick in med inställningen att spela mer disciplinerat och ha en kompakt 3-3 uppställning än den annars vanliga 2-3-1. Crille i målet fick slita hårt och rädda mycket. VIFs kontringar var inte lika effektiva som tidigare, men vid två tillfällen gjorde vi gudomliga anfall och målade 2ggr om, slutade 7-2 till Stockholmarna. I andra semin möttes Husqvarna och Hammarby och där vann HFF, som vi annars möter i Östgötaseriens div 2. Så vi fick möta Bajen som vi haft i gruppen i en bronsmatch.

Nu på söndag em var orken på väg att ta slut och småskador titta fram. Vi försökte med all kraft men Bajen som hade en större och bredare trupp mosade oss och vi kom inte fram så mycket som vi ville. Men 4a i sin stor turnering som Para SM är ändå inte fy skam.

Stor eloge till de som var med och lirade i vårt div 3-lag:

Christian Nilsson, mestadels målvakt och räddade oss hur många gånger som helst

Joakim Elvingsson, lugn som en filbunke och höll huvudet kallt precis som han lovat ledarna Budo/Danne

Anton Rehnqvist, satte en boll i krysset som skulle kunna tävla om ÅRETS MÅL

Stefan Norberg, evigtsmaskin, som lovade att bada i svinkalla Dalälven om han nätade mot sitt favvolag Hammarby, vilket han gjorde, men doppet var över på mindre än 3 sek, hopp i och ännu snabbar upp !!

Mohammad Idris Feras, duracellkanin, kvick som en iller och liknar mer Neymar i bolltouchen än favvospelaren Messi.

Lukaz Gilpin, kanske SMs hårdaste skott, blev många och några satt hårt och snyggt i mål

Rebecca Wetterqvist, SM-debut i div 3, presterade mer än vad man kan begära, bra lagspelare.

Simon Johansson, lagets bäste inkastlägare och älskar fotboll mer än nåt annat.

Anton Karlsson Wainebro, första året med FFA, yngst i laget men oj va företagssam, tränat bra och orkar nu spela på hög nivå, nära att näta mot de vuxna han mötte.

Dick Berg, den som lirat med FFA ända sen vi började för tio år sen, veteran med stort hjärta för VIF och fotboll. snyggt mål i semifinalen.

Bullmyrens IK som arrangerade SM gjorde det bra, spelplanen var på Sportfältet i Borlänge var gigantiska 177 000 kvm spelplaner , hur många planer är inte det, vi såg nog typ 20 11-mmanplaner och alla hade otroligt bra spelyta med naturgräs.

Vi bodde Kungligt på Repbäckens Bygdegård som var en sekelskiftskåk som var skola långt fram på 60-talet. Låg alldeles intill Dalälven, se bilder.

Vi skötte frukost och middagar med självhushåll, även här härlig teamkänsla där vi hjälptes åt med alla sysslor med och omkring måltider och slutstädningar.

VIFs FFA:are är en klubbens bästa ambassadörer och står för mycket av de värdegrunder som klubben har. Ska ses och upplevas hur mycket det betyder att vara spelare och ledare i detta gäng.